restaurangstudent

Fortfarande är jag lite lätt nykär i att vara ledig på helgerna. Nu jobbade jag iofs i fredags, men det räknas inte när man är ledig både lördag och söndag. Helt okej tycker jag. Har hunnit med massvis, brudklänninginköp, restaurangbesök, kalas, klättring och tacomys. 

Vad mycket man hinner med bara man går upp i tid på morgonen. Inte några världsnyheter kanske, men iaf; igår hann jag med att åka till husaby utanför skara och tillbaka med upphämtning av häst i trollhättan, och jag var tillbaka i göteborg kl. 14.00. Det Ni! Somnade riktigt gott igår.

 

Ikväll ska jag extraknäcka på en personalfest i göteborg. Med tema after-ski, och självklart ska vi som jobbar följa temat. Så fram med understället och skidglasögonen, zinkpastan och raggsockarna. Kommer bli gööörsnyggt.

Som flera säkert vet för det finns ju inget annat att viktigt att veta innebär måndagar städdag här hemma. Vilket innebär att tisdagen är ett sån dag då man njuter av nybäddad säng, inga popcorn i mattan, inplockad tvätt, etc. Sen vågar jag ju knappt röra mig för att inte stöka ner något.

 

Idag bär det av till klätterväggarna igen, borde vara hyffsat kry i kroppen så det borde finnas goda möjligheter. 

 

Härligt, tandläkartid kl. 9 imorse, vilket innebar att klockan ringde 07.30. Nu ska jag inte påstå att jag studsade upp ur sängen samtidigt som en käck poplåt spelade i mitt huvud, men jag pallrade mig upp iaf och det blev en go promenad till tandläkaren. Efter att de plågat mig med röntgenbilder visade det sig att jag hade glömt plånboken hemma. Aj då, efter långsam tortyr vill de att jag ska betala också?

 

Så nu har jag genomlidit förmiddagen genom att kämpa för att inte somna i soffan! Jag tittar på alla möjliga repriser på datorn som tvingar mig att hålla mig vaken. Jag har även svängt ihop en sån där plocka-vad-du-har-i-kylen-lunch. Krossad potatis ihopblandad med purjolök och vitlök, lite tryffelolja på det. Stekt ägg och stekt röd paprika, denna fantastiska skapelse serverades med hp-sås, Voila!

Lagom efter att jag skrivit inlägget om 30-årskris dimper det ner ett reklam-mail där de erbjuder naturlig bröstförstoring.

 

Igår blev faktiskt en riktigt produktiv dag, inledde med sällskap i landvetter där vi var ute i snön och promenerade typ en timma, himla friskt och skönt. Blev alldeles matt av den friska luften. Snabbt tillbaka till götet sen för att svänga ihop mat och bege sig till klättringen, där gick det något sämre, skyller på överintaget av frisk luft tidigare under dagen.

 

Men inatt så envisades jag med att ligga vaken alldeles för länge och nu sitter jag och äter frukost lagom till lunchtiden. Skit.

Se där ja, då har ytterligare snart en hel dag gått och jag har inte gjort ett skit. Eftersom jag inte kunde sova inatt skrev ett blogginlägg istället som publicerades kl. 02.00 har jag istället sovit hela dagen, vaknade till vid 13-snåret för att sedan slöa i sängen framför Stjärnorna på slottet. Lägenheten är fylld med disk, och jag har ingen energi att ens ta tag i att ladda en diskmaskin. Jag har fortfarande inte ätit frukost och inser att jag behöver starta upp om jag ska hinna med både matlagning, dusch och fika i eftermiddag/kväll. 

Jag vet, och vissa i min omgivning har påpekat det för mig. Det är inte min karl som har en 30-årskris. Det är jag som har den åt honom. Vilken bra fru va? Istället för att han själv "lider" av en 30-årskris, så gör jag det åt honom. Det är kärlek det. Så det är därför som klockan nu är 01.26 och jag har fortfarande inte somnat, för det snurrar massa andra saker i huvudet som är livsavgörande. Tycker jag iaf, som ändå har en karl som snart är 30 år.

 

Och för att tänka på annat försöker jag engagera mig i lite mer greppbara saker, så som att hitta den perfekta 30-årspresenten, planera roliga saker till hösten, surfa runt på diverse hemsidor och bloggar som handlar om diverse restauranger och ledarskapsutveckling. Eller titta på meningslösa program som går mitt i natten, typ massa  dåliga actionserier som utspelar sig i typ Miami eller annan solig, svettig ort, där det finns vapen och fighting-skills.

 

Men mitt sinne landar bara i 30-årskrisen; jag vill köpa massa dyra saker vinkyl, stooooor megatv med kanonhögtalare, en scooter och en och annan resa/hotellvistelse. Jag vill trimma bort mage, äta nyttigt hujeda mig!  bli "någonting inom media" och bleka mina tänder. Som tur är det ju min karls kris som jag har, så en bröstförstoring är inte aktuellt. Näe, jag satt här och tänkte hur jag skulle få in bröst på ett roligt sätt i inlägget, men det lyckades inte så bra, insåg ganska snabbt att jag inte kan gnälla över att mina icke-existerande skulle börjat hänga på ett otillfredställande vis. Något som lät jävligt roligt i mitt huvud, men som inte översattes till skrift på samma sätt.

 

Hur sjutton ska jag gå igenom min egen 30-årskris sen? Eller då kanske min man kan ta över? Den som lever får se...

Näe, ska man inte ta och skriva ett litet nedlåtande tycka-synd-om-migsjälv-inlägg? För det är ungefär så som det känns. Jag får ju inte tummen ur att avsluta min anställning på ett snyggt sätt. Det enda som faktiskt är kvar är inventering och rensning av datorn. Men dessa arbetsuppgifter innebär att jag måste träffa de människor jag ansett mig svika i samband med min uppsägning. Vilket enligt min "proffs-tyckare" är helt banalt att jag känner så. För jag har ju faktiskt gjort den enda rätta för företaget. Slutat innan det gått för långt. Vilket jag iofs känner att det var ett bra och modigt beslut. Men det är så sorligt! Jag har fått så mycket kärlek från våra gäster och kollegor att detta här känns som att man har satt kniven i hjärtat på dom. Jag känner att jag är skyldig till en förklaring, men inser att jag inte kommer att få chansen till detta. Allt är bara skitjobbigt!

Jaha, då har jag sagt upp mig. Klippt banden och hoppas att få ge mig ut på nya äventyr snart. Ingen brådska iofs, behöver få lite distans till en stormig höst, hitta glädjen igen. Hade ett möte med terapi-anna idag, vi kom fram till en hel del faktiskt, jag vet vad jag behöver utsätta mig för och jag vet hur jag ska bygga upp ledarskapsmodellen - Karin. Leda mer med hjärtat och plocka fram artisten även på jobbet. Nu ska jag bara hitta ett jobb också. 

 

Det blev en tur till klätterväggarna idag - äntligen! Det var verkligen på tiden, och nu är det dags att forma om kroppen lite för självförtroendets skull. För just nu; näe, inge bra faktiskt. Men väldigt ekonomiskt då jag inte hittar några nya kläder som sitter bra. 

Jamen då blev det ett litet syskonbarn till. En go tjej. Så nu bor det värsta kärnfamiljen hemma med pappa, mamma, son och dotter. Jag ska fortsätta sminka min brorson iaf. Förhoppningsvis får vi träffa knodden i helgen.

 

Idag ska jag iväg på en anställningsintervju. Helt tokigt vilken dålig ansökan som jag skickade iväg. Bifogade ju fel personligt brev, så det står ett annat företagsnamn. Jag vet ingenting om tjänsten, mer än att det stod hovmästare/manager. Vilket hade kunnat vara en bra yrkestitel, men då kanske annonsen skulle beskrivit vad den rollen innebär? Det gjorde den inte. Så jag är skeptiskt inställd, men hoppas på en överraskning. Men vad ska man ha på sig till en anställningsintervju på en sportsbar? 

Äntligen! Fick jag den nyårsafton som jag ansåg mig förtjäna, äntligen! Nyår brukar oftast sluta i besvikelse då förväntningarna alltid är på topp. I år ska vi ha en sån där mysig nyårsafton med våra vänner, god mat, och efter tolvslaget ska den mysiga middagen förvandlas till det bästa partyt någonsin. Vid tolvslaget ska man kyssa sin käresta och ingen doft av varken alkohol, tobak eller svett ska uppdagas. Musiken ska vara uderbar på alla sätt och nyårkläningen ska sitta sådär perfekt som bara brudklänningar kan. Ungefär så brukar mina förväntningar vara, vilket leder till viss besvikenhet när man vaknar upp på nyårsdagen. Tidigare nyårsaftnar på senare år har jag haft lite otur. Jag har fått huvudvärk av rödvinet redan efter första glaset, min karl springer runt och skjuter fyrverkerier och ingen kyss att hoppas på mellan 23.00 och 00.30 så långt ögat når, etc etc.

 

MEN här kommer berättelsen från nyårsfirandet 2012/2013.

 

Vi firade nyårshelgen i ett stort hus i det supertrendiga Håverud. Där infinner sig även Dalslands största turistattraktion; Akvedukten. Efter några dagars matlagande och förberedelser inför nyårsafton begav vi oss äntligen norröver, bilden var fullpackad av gott humör, god mat och massa dryck. Väl framme går vi in i det perfeka nyårshuset. Stor veranda, stor matsal masssssa rum (om något kallt). Kylan gjorde att nyårsblåsorna täcktes av diverse fleecetröjor och raggsockar. Kvällen fortsatte i skrattens och gourme-matens tecken. Vi åt och åt och åt... Vi hade ju all tid i världen! Och nu börjar jag och säkert ni också att tröttna på den här välbeskrivna sagan. Vi festade fram till 05-snåret och vaknade upp till bästa frukostbordet med gravad ryggbiff, goda ostar och andra frukostsaker. Efter att vi promenerat till dalslands största turistattraktion och nyktrat till oss körbarhet var det dags att åka hemåt. Men vilken helg!