restaurangstudent

Idag var jag ute på en shoppingtur med miss M & S. Det skulle inhandlas kläder till något så vitt skiljt som begravning och jobbfestligheter. Med en stärkande start (kaffe) påbörjade vi vårt uppdrag. Själv höll jag väldigt hårt i plånboken, som det fantastiska fru jag är. Knappt två timmar senare var uppdraget slutfört, och avslutades med ett välförtjänt glas vin på Avalon. Då slog det mig hur lyckligt lottade vi tjejer är (alltså mina bästisar i detta fall, inte tjejer överlag) som har vuxit upp under gemensamma förhållanden och blivit självgående och fantastiska tjejer. Och det känns som ett äktenskap, i nöd & lust, gläde & sorg, sjukdom & hälsa (ngt amerikaniserat här, men ändå!). Just nu hanterar vi för första gången en gemensam sorg, och det känns som att vi fyller en funktion för varandra.