Hur lång kniv har du?

En kanonfråga som ställdes av en kvinna som höll i vårt studiebesök idag, som självklart vidareutvecklades på det mest groteska sätt. Killar vill ha långa, tjejer vill ha korta. Efter studiebesöket blev det en fika med girlsen. Alltid lika trevligt. Och när jag kom hem möttes jag av, hör och häpna, matdoft! Min karl stod i köket och lagade mat. Wei! Vilken lycka när disken är upplockad, tvätten upphängd och maten står och puttrar på spisen. The best day ever!

Är det tragiskt att bli överlycklig över att sambon står och lagar mat när man kommer hem? Jag menar, har jag fastnat i sambofällan med dess könsroller? Vid eventuellt bildande av familj, kommer jag ständigt vara fast vid spisen? Näe, det är just sånna här funderingar som ger mig panik när jag finner migsjälv utföra husliga uppgifter. Forskning visar att jämställda par grälar mer. Måste jag gräla mig fram till jämställdhet? Nu vill jag inte påstå att jag lever missnöjd i mitt förhållande, för då hade jag garanterat ändrat på det. Jag gillar att laga mat, punkt. Men jag gillar ännu mer att bli överraskad med mat på spisen :-)

Älskar dig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0