restaurangstudent

Imorgon är sommarsäsongen officiellt slut på min arbetsplats. Min kära arbetsplats. Nu är det bara massa småkrafs som helgöppet som gäller. Detta innebär för mig, utöver en välarbetad säsong;

Mycket känslor. Mycket spänningar som äntligen kan släppa. En kropp som jag kan börja ta hand om igen. En relation som äntligen kan rås om. Ett stort kliv som har tagits från nyutexaminerad servitris, till assisterande restaurangchef. Träffa kompisar. Vara migsjälv. Inte vara ett socialt skyggt psyko så fort jag får en ledig stund.

Jag ser fram emot att äntligen kunna fylla kylskåpet hemma, laga god mat, äta i lugn och ro tillsammans med min kära karl och stänga av telefonen.

Jag är jävligt stolt, och klappar migsjälv på axeln, för jag har gjort ett fantastiskt bra jobb, som jag aldrig trodde att jag skulle klara. Så det så!